Emil i Lönneberga

"Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten vild och envis unge, inte så där snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek. Han hade runda, blå ögon och ett runt, rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel. Men det skulle man bara inte inbilla sig. Fem år var han och stark som en liten oxe, och han bodde på gården Katthult i Lönneberga by i Småland. Och så talade han småländska, det lilla livet, fast det kunde han inte hjälpa. Det gör man i Småland. När han ville ha sin mössa, då sa han inte som du: ”Jag vill ha min mössa.” Han sa så här: ”Jag vill ha mi mysse!” Hans ”mysse”, det var en sådan där skärmmössa med svart skärm och blå kulle, ganska ful. Den hade hans pappa köpt åt honom en gång när han for till stan. Emil blev glad åt mössan, och när han skulle gå och lägga sig om kvällen, så sa han: ”Jag vill ha mi mysse”. Hans mamma tyckte inte att Emil skulle ha mössan med sig i sängen, hon ville lägga den på hyllan i farstun, men då skrek Emil så att det hördes över hela Lönneberga: ”Jag vill ha mi mysse!” "

– Ur boken Emil i Lönneberga.

Det är här som Emil bor med sin mamma, pappa och lillasyster Ida. De har en piga också, som heter Lina, en dräng som heter Alfred och en liten gris, som kallas Griseknoen. Alfred och Griseknoen är Emils bästa vänner. Ungefär som det ser ut i Katthult kunde det se ut på små gårdar i Småland för hundra år sedan, när Astrids far var liten. Han berättade ofta om sin barndom för Astrid och hennes syskon, och från dessa historier har Astrid lånat både miljöer och personer till sina historier om Emil. Precis som när det gäller de andra miljöerna i parken har vi varit trogna originalböckernas illustrationer när vi har byggt upp Katthult.

Lyssna på saga

Astrid Lindgren läser om Emil i Lönneberga. Lyssna genom att starta spelaren nedan och se samtidigt bilder från Astrid Lindgrens Värld.